Och vi är inte klara men längre än halvvägs.
Imorrn utlovar jag bilder på ovanvåningen som jag idag vågade mig upp på med kameran i högsta hugg. Den kunde dock blivit mitt fall, bokstavligt talat. Jag traslade in kameraremmen mellan stegen och bjälkarna och något golv att hitta balansen mot finns det inte att tala om. Tur att det finns bärande väggar i alla fall.
Hördedudu...någon sönderbruten kropp ska vi inte ha!
SvaraRadera