Bilder ifrån helgens husbygge

Johns rygg läker precis så bra som vi har hoppats. Nu är det bara ett par veckor kvar sedan är han förhoppningsvis tillbaka i husbyggartagen efter en lång paus för honom. Både läkaren och sjukgymnasten är positiva och vi håller tummarna att de har rätt och det verkar så hittills. Man säger ju att allt ont för något gott med sig och det stämmer faktiskt även i det här fallet. Vi har vågat be om hjälp och nära och kära har ställt upp mer än vad vi ens kunnat hoppas på. Helt fantastiskt! För mig har också bygget blivit annorlunda i positiv bemärkelse. Det visade sig att även jag kan hamra, spika, bära, nita, såga mm. Lika bra? Kanske inte, men det går i rätt riktning mot målet. Jag kan inte säga att John var den som tidigare bestämde att han ska bygga och jag ska ta barnen. Den tron eller förutfattade meningen fanns även hos mig. Nu är vi alla lite mer optimistiska och även jag känner mig som en husbyggare.

Markkollektorerna (jordvärmeslangen) till
värmesystemet grävdes ner under helgen.

600 meter totalt. Det ska förhoppsningsvis
räcka för att hålla oss varma och goa under vintern.

Novali tyckte det var roligt att flanera
omkring nere i diket.

Jord och lera är skojsigt :)

Även Agnes gick ett antal hundra meter i helgen.
Minsta skruttan fick gå en premiärtur i skogen istället för nere i diket.

Själv klättrade jag på spikläkten för att få dit isolering
och vindpapp. Det var roligt att se början på garageväggen
men jag hade lämnat huvudet hemma just den här dagen
och skapade lite mer arbete än nödvändigt när jag mätte fel vid flera tillfällen.

Isolering gick skapligt snabbt att sätta trots all extrakapning vid
takstolarna, mellanbjälklagen, fönster och dörrar.
Däremot underskattade vi tiden det tog att sätta vindpappen.
Hur lång tid kan det ta och nita upp lite papp?
Det går inte på en kvart visade det sig ;)

Pappat och luftläktat!
Nu är det bara ca 90% kvar av detta momentet ;)